Efter den ”flygande” färden över Östgötaslätten hade till och med vädret blivit något bättre. Vägbanan började torka upp och det kändes helt rätt med tanke på att jag åkte söderut.
I och för sig besökte jag Lund förra året, men skam till sägandes så lyckades jag inte ta något foto av huset på Bredgatan med mitt första studentrum i Lund och en sådan bild ville jag gärna ha. Vid det förra besöket blev jag nämligen osäker på husnumret. Nu var jag mera uppdaterad.
Passade samtidigt på att åka till Sonens födelsehem, som numera är ombyggt till ett hotell vid namn Djingis Khan. Namnet har man emellertid inte tagit på grund av Sonens vildhet – han var alldeles för liten för att vara vild och höll dessutom alltid tyst på nätterna – utan efter ett av de mest berömda Lundaspexen. Spexet Djingis Khan hade premiär 1954, alltså innan jag kom till Lund, men jag har givetvis sett det och en av författarna var Hans Alfredson.
Jag hade allvarligt funderat på att ta färjan från Helsingborg till Helsingör och sedan vidare från Rödby till Puttgarden i Tyskland. Det ligger nämligen mycket nostalgi i att ta färjan från Helsingborg för den sträckan åkte jag alltid tidigare. Då hette staden Hälsingborg. Däremot har färjesträckningen mellan Danmark och Tyskland ändrats, så där skulle känslan inte bli densamma. Samtidigt är det alltid ganska trevligt att kunna koppla av från bilkörandet en stund.
Men det fick bli landvägen, dit jag också får räkna broarna. Jag ville komma en bit ned i Tyskland och var lite orolig för att semestertrafiken hade börjat från Sverige och då kan det vara långa färjeköer. Alltså tog jag mig över till Danmark via Öresundsbron och fortsatte därefter i Danmark på motorväg först ned till Stora Bält-bron (foto) och Lilla Bält-bron. Bron över Stora Bält blev klar 1998 och är 6 790 meter lång och pylonerna som bär upp kablarna är 254 meter höga.
Väster om Flensburg och alltså strax efter att jag hade passerat gränsen till Tyskland lämnade jag motorvägen och åkte ut mot Nordsjökusten och efter 102 mil den dagen fann jag en bra plats att övernatta på, vilket också betydde att jag hade kommit precis så långt som jag önskade. När skymningen sedan närmade sig kunde jag avnjuta en näktergal som höll till i buskarna precis intill bilen. Det kändes välkomnande.
erlandlevi 