I dag tog jag Gud i hågen – jag vet inte om det finns någon annan att ta i hågen, så i detta fall får jag väl acceptera vad som gäller – och med livet som insats samt med hjälp av min stege klättrade jag ovanligt försiktigt upp mot de höjder där just den där guden ska vara bosatt. Nu räckte inte stegen så långt utan jag fick nöja mig med att nå takhöjden på villan. Närmare än så lär jag väl för övrigt aldrig kunna komma, eftersom jag fick lära mig i söndagsskolan – där gick jag några söndagar faktiskt – att om man inte har den rätta tron så skulle man inte behöva någon stege utan i stället en spade för att komma nedåt i stället. Nu tror jag inte att min eller mina söndagsskollärare pratade om stegar och spadar men riktningen gjorde de helt klar. Jag vet i alla fall var jag hamnar, medan min vän – hon som räknar med att bli alpko – inte vet om det bir Österrike eller Schweiz. Det skulle ju till och med kunna bli det lilla landet Liechtenstein.
Vädret på förmiddagen var strålande, så jag väntade naturligtvis till eftermiddagen för att det skulle hinna bli mulet och riktigt råkallt och på de där höjderna – nu hamnar jag på något sätt mentalt hos min vän i Alperna igen – blåser det ständigt. Det var med andra ord inte ett dugg skönt, kanske inte ens för en alpko, när det kommer till kritan.
Givetvis var det dags för mig att inspektera varifrån vattnet kom som trängde in genom villataket. Att det kom från ovan hade jag förstått redan innan jag tog till stegen, men på något sätt lyckades det ta sig vidare ned i sovrummet. Det var inte heller via något ställe där vatten tidigare brukat tränga in genom taket, eftersom det hade jag förstått vid den invärtes nattliga inspektionen, för träet i taket var inte alls påverkat. Det skulle ju annars ha kunnat vara så att det runnit där vid varje regnskur i åratal, men nu plötsligt bestämt sig för att ta en annan riktning. Så illa var det alltså inte.
Jag studerade varenda takpanna men inte en spricka eller skada någonstans. Inte någon som låg snett heller. Därmed återstår två alternativ. Att en klump mossa lyckats förändra färdriktningen på en del vatten så att det trängde tillbaka in under en takpanna, eller att någon skata tyckte det var kul med regnet och mörkret och levde kvar i hip-hop-kulturen och körde en breakdance ovanför sovrummet och därmed ruckade på takpannorna Skatorna är alltid på alerten i sovrummets närhet. Jag lutar definitivt åt alternativet med skatan, men rensade ändå bort mossa från taket.
Därmed är det bara att vänta på nästa skyfall – de ska ju komma ganska ofta numera med tanke på vår klimatpåverkan – och då åter ge mig in den inre vägen för att se om det fortfarande droppar. Måste först fundera på lämplig skyddsutrustning och då menar jag inte bara en hjälm.
Med tanke på inledningen på detta inlägg och att alpkon skulle kunna hamna någon annanstans än i Schweiz eller Österrike så bifogar jag en bild på kyrkan i Schaan i Liechtenstein. I regn!
erlandlevi 