I går på morgonen låg dimman riktigt tät över Surahammar. Ja, egentligen försvann den inte förrän långt fram på dagen. Det kändes nästan som om höstdimmorna hade slagit sina klor i det lilla samhället, men efter en kontroll av almanackan kunde jag konstatera att det inte är höst.
Jag har också konstaterat att det har varit en ovanligt kort vinter i år för jag räknar naturligtvis inte med några fler köldgrader eller snöfall. Under de senaste dagarna har vattnet strömmat nedför garageuppfarten som en porlande bäck så allt tyder på att det är våren som har kommit. Fast det måste erkännas att jag har lite svårt att övertyga mig själv om den saken.
I morse kvittrade en fågel riktigt vackert men jag undrar om den själv begrep varför. Eller kanske den liksom jag anser att det nu är dags för våren att komma. Det kan också vara så att den inte hade funnit mina talgbollar och var lite sur. Det är inte alls underligt för talgbollarna ligger i köket och mognar.
Nu är det bara att invänta sommarregnen som just nu vräker ned över Storbritannien och översvämmar landet mer än vad som hänt på 250 år. För oss är det en tröst att molnen tömmer sin fukt just där och inte väntar tills de har tagit sig in över Boråstrakten för vidare befordran åt nordost. För att inte tala om hur det skulle ha sett ut här om den regnmängden i stället hade kommit som snö över Västmanland. Här pekar i stället långtidsprognosen från Norge på att det ska bli fortsatta plusgrader och sol till helgen. Var är vintern? Det är nu det brukar vara som kallast. Och Sonen med grabbarna ska till Romme Alpin i Borlänge på söndag. Igen! Jag undrar om det inte blir andra gången som de måste inställa det besöket.
För egen del så inser jag att det nog kan vara lämpligt med att dra sig tillbaka in i sitt ide, meditera i ett par veckor, utöva yoga eller andra konstigheter och sedan komma ut igen som en annan människa. Det är förmodligen många som skulle önska sig det. Att jag kommer ut som en annan människa! Ska faktiskt fundera på den saken under några dagar och ta ett beslut till helgen.
Fotot visar emellertid inte – det vill jag understryka – min garageuppfart utan visar i stället en vårbäck i Kirgizistan, där vattnet kommer från den smältande snön ett par hundra meter högre upp. I stället för att vandra upp till snön, slog jag mig ned vid denna härliga bäck i solskenet och njöt under närmare en timme, inte bara av bäcken utan också av en medhavd lunch. Det var jag och ett antal trollsländeliknande insekter som höll på med någon form av parningsdans. Kanske bäst att betona att ”som” syftar på insekterna. För övrigt var jag där helt själv.
erlandlevi 