Min blogg har kommit till vägs ände och här kommer därför det sista inlägget. Lite vemodigt på sätt och vis, men det är trots allt omväxling som gör livet gladare och möjligen får dagarna att gå fortare, fast nog tycker jag egentligen att de redan går alltför fort.
Som jag har nämnt tidigare så kommer jag – trots min tidigare stora avoghet mot Facebook – att förflytta den här typen av verksamhet till mitt Facebookkonto. Jag har i över två månader testat Facebook på olika sätt, inte bara för att förstå det bättre utan för att också lära känna dess olika möjligheter. Jag har i alla fall funnit det så pass positivt att jag tänker göra ett försök.
Vad är det då som har fått mig att ta detta virtuella steg?
Först och främst avsaknaden av ”dialog” eller kontakt på bloggen. Den dialogen har jag behov av där jag sitter i min ensamma vrå. Det är mycket lättare att hålla kontakt på Facebook än via bloggen, där det dessutom finns enkla möjligheter till snabba meddelanden. Att skriva kommentarer på bloggen var faktiskt lite tungt och trögt. Där blev det egentligen bara en enkelriktad information från min sida, men även det tyckte jag om, eftersom jag tycker om att skriva och berätta.
På Facebook kommer jag normalt att skriva betydligt kortare inlägg, vilket resulterar i att det blir fler foton i stället, men samtidigt drar ut mera på tiden. Jag har förstått att det är fotona som är det intressanta. Självfallet blir det liksom tidigare även på Facebook mycket av det vardagliga.
En fördel med Facebook är att jag har möjlighet till överblick över vilka som är intresserade av mina inlägg och det känns för mig mera personligt. På bloggen var det mesta naturligtvis anonymt.
Min ”policy” vad gäller Facebook kommer att vara att när jag bland ”mina vänner” ser att där finns någon som under ett par månaders tid inte visat något synbart intresse för inläggen så tar jag bort den personen (det går ju alltid att komma tillbaka). Jag ser det inte som något självändamål att ha så många ”vänner” som möjligt och vill inte heller enbart fungera som ett namn i en förteckning hos andra. Däremot kommer jag givetvis att uppskatta om många är intresserade. Säkert kommer 90-95 % av mina inlägg att vara reserverade för ”mina vänner”.
Brist på visat intresse framgår naturligtvis av att man under ett par månader aldrig skriver någon kommentar, inte någon gång lämnar gillanden (som ju normalt inte betyder att man har gillat något utan att man har råkat se inlägget), ogillanden, skriver SMS, mail, hotelser, sänder mig trevliga flaskor eller goda tårtor eller kommer med oanständiga förslag – de sista önskar jag emellertid få via mail.
För att läsa mina inlägg fordras ibland också ett visst mått av humor, då humor är något av min livsluft.
Fotot är en skylt för ”stanna” i Japan och det är alltså vad jag nu gör vad gäller bloggen.