erlandlevi

Det är roligt att leva för då får man se hur det går.


2 kommentarer

Överlast

1999 0706

Nu har vintern, eller i alla fall den del av vintern som kallas snö, anlänt på allvar. Det har kommit en hel del de senaste dagarna och natten till i går hade vägskraporna gjort sitt jobb. Snövallarna längs gatorna är skyddande för gångtrafikanter, om man kan gå på den sida som inte ligger ut mot gatan. Och det kan man normalt inte. Och i dag töar det kraftigt!

Eftersom jag i går – med tanke på att jag ändå skulle ta en promenad – var tvungen att göra en del inköp, så vandrade jag halvt snöblind – allt var kolossalt vitt eftersom inget grus fanns på gatorna – till min affär och funderade på vad jag skulle köpa. Jag måste ransonera mängden med tanke på armar och axlar och styrkan i tygkassens handtag.

Så där vankade jag omkring i Willy:s och bedömde vikten, vilket i och för sig inte bör vara särskilt svårt, när det står på påsen att den rymmer två kilo rågsikt, 500 gram rågkorn och att en liter mjölk bör väga ett kilo. Efter ett antal dagars handlande på det här sättet hade jag ökat min prestationsförmåga så att det faktiskt gick att ta sig hem de tre kilometerna med strax under sex kilo, så nu gällde det att hålla sig under det. Men min kontroll, eller om det möjligen är min bristande räkneförmåga, fungerade inte, och ändå tvingades jag att bara köpa en liter mjölk för den andra litern ersattes av en liter yoghurt och yoghurt är inte lämplig att använda till varm O’boy. Problemet var att jag måste handla för att baka bröd och då måste något stryka på foten.

På hemvägen började jag misstänka att det var något som var för mycket i kassen, men ändå inte så illa att jag började fundera på urlastning längs vägen. Armarna började likna orangutangernas motsvarigheter, men hem kom jag och jag orkade till och med skrapa och skotta bort snön. Efter kontrollvägning kunde jag konstatera att jag tagit hem 6,6 kilo, något jag nog bör undvika i fortsättningen. I gengäld gick jag säkert ned en del i vikt själv.

Det återstod inte mycket annat efter duschen än att sjunka ned i läsfåtöljen, med ett visst besvär bläddra fram till sidan 750 i Antony Beevors storslagna ”Andra världskriget” och läsa om Ardenneroffensiven, det sovjetiska anfallet mot Budapest, försöken att undvika ett inbördeskrig i Grekland och Douglas MacArthurs återkomst till Filippinerna, allt i januari för exakt 70 år sedan. Samtidigt som man ”högtidlighöll” just i går befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz den 27 januari 1945.

Fotot är från Auschwitz.

Det är nog mat och kultur samt lite sömn som man som pensionär bäst och mest ägnar sig åt.


2 kommentarer

Litzmannstadt.

1999 715 2

För tre veckor sedan läste jag ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” av Göran Rosenberg. En helt fantastisk bok som Rosenberg fick Augustpriset för 2012. Den kan jag rekommendera, men nu var det inte det jag skulle skriva om.
Jag hade räknat med att min släktforskning på min pappas sida var avslutad, men när jag läste boken kom jag på att jag hade en möjlighet att få veta något mera om min faster Bernadine och hennes treårige son Berl. Jag hade tidigare haft kontakt med International Tracing Service i Tyskland angående min farbror Rickard, eftersom det fanns en möjlighet att han hade överlevt Förintelsen genom att ha rest till Schweiz, Storbritannien eller USA innan det blev omöjligt. Uppgiften kom från en syssling till mig i Haifa, som jag hade lyckats spåra upp. Tyvärr hade min syssling fel. Rickard dog i Auschwitz.
Däremot hade jag inte tänkt på att efterlysa Bernadine och Berl den vägen, eftersom jag hade fått en upplysning från World Center for Holocaust Research Yad Vashem i Jerusalem att Bernadine dött i Litzmannstadt. Det jag nu hoppas få veta är om hon dog i själva gettot, transporterades till utrotningslägret i Chelmno eller till arbets- och utrotningslägret Auschwitz (foto).
Det jag vet med säkerhet är att Bernadine och den lille pojken deporterades från hemstaden Essen till Litzmannstadt den 27 oktober 1941. Jag har till och med tågnumret.
Göran Rosenbergs föräldrar hade träffats i gettot i Litzmannstadt.