Efter pärsen i Ruhrområdet höll jag rakt västerut och hamnade ganska snart i Belgien. Numera vet man inte när man lämnar ett land och kommer in i ett annat, men på en bensinstation precis på gränsen, där jag körde in, fanns en skylt om att jag var vid gränsen. Skylten stod på marken lutad mot en stolpe! Om bensinstationen befann sig i Tyskland eller Belgien vet jag inte. Det är sannerligen lite annorlunda mot förr, för då man måste visa passet två gånger vid varje gräns och få det stämplat. Då låg det också växlingskontor vid gränsen samt affärer och bensinstationer på båda sidor om gränsen
Jag kom snart in i staden Eupen, en stad som var tysk fram tills man i Versaillesfreden 1919 lämnade över den till Belgien för att straffa Tyskland med tanke på att Wilhelm II:s trupper hade stövlat in i det neutrala Belgien i augusti 1914 och det hade man gjort just i den trakten där jag befann mig.
På intet sätt vis av skadan tog jag nu åter till min GPS för att på mindre vägar ta mig rakt söderut, men det ville inte min GPS. Den visade ut mig på motorvägen och den följde jag därmed på en extra runda. Naturen var vacker i den kraftigt kuperade terrängen och det var naturligtvis inte någon trafik à la Ruhrområdet utan riktigt lugnt.
Men till slut orkade inte min GPS stå emot mina krav utan följde mina direktiv – den hittade naturligtvis inte någon lämplig motorväg inom fem mils radie – och jag kunde köra rakt in i Luxemburg precis som jag hade tänkt mig.
Men efter en stund dök det upp en skylt med förmodligen det första tyska ord jag lärde mig som liten – Umleitung – vilket innebar att jag inte kunde köra där jag hade tänkt mig utan hänvisades till en annan väg. Nu var detta Luxemburg och inte den tyska perfektionismen utan lite uppblandad med den franska motsatsen vad gäller skyltning, så plötsligt hade skyltningen upphört liksom min karta (jag hade hamnat utanför kanten på den). I en rondell ute på landsbygden förstod jag – det finns ju sol att kolla på – att om jag skulle fortsätta i den riktning jag nu var på väg så skulle jag nå Atlantkusten och det var inte meningen. Jag skulle nämligen söderut.
Så jag chansade i rondellen och det visade sig vara rätt och dessutom kunde jag fylla tanken för cirka 12 kronor per liter.
Mitt mål för dagen var Luxembourg, alltså huvudstaden, och dit kom jag, men eftersom det inte blev något fotograferat den dagen så får det bli ett foto från ett tidigare besök i staden. Fotot visar den lilla floden Alzette i den gamla delen av huvudstaden.
erlandlevi 