Nix

I dag på morgonen ”nixade” jag min mobiltelefon. Om det hjälper eller inte får jag väl se undan för undan, men jag har hittills inte haft några problem. Fast nu har ju nya reglar trätt i kraft som gör att det är tillåtet med säljsamtal även till mobiltelefoner. Sådant vill jag definitivt slippa och det har fungerat alldeles utmärkt med den fasta telefonen.

Däremot bryr sig inte de utländska entreprenörerna, som vill tala om att de är från Windows eller Microsofts ”technical departments”, om detta det minsta. Förmodligen beror det på att de inte känner till ”Nix” och inte heller vet vad ”nix” betyder för de förstår inte heller när man talar om för dem att man inte vill ha deras hjälp, att det inte är fel på datorn, att man arbetar inom polisen med databedrägerier eller att man rätt och slätt säger ”fuck you” till dem. De ringer glatt vidare. Jag har sällan skådat en sådan energi fast det är säkert datorer som ringer upp. Inte lär de sitta och leta i Hitta.se, Lokaldelen.se eller Din del.se. Och inte är de så att vi har lokaldelen på en vägg som i Hanoi i Vietnam, där man målat upp numren till ett antal hantverkare (foto). Jag betvivlar att dessa får några samtal från Indiska oceanen eller varifrån man ringer.

Egentligen borde väl jag, som sitter här i mitt krypin, och känner ensamhetens tunga och just nu vita fuktiga täcke (två grader plus!) ligga över villan, uppskatta att jag då och då får ett telefonsamtal, även om jag föredrar brev och email, att någon över huvud taget önskar prata med mig. Och visst är det trevligt, till och med ibland mycket trevligt. Där är ju Skype förnämligt, eftersom man kan bestämma vilka som man gärna pratar med och skulle de bli alltför pratsamma kan man ju med ett enkelt klick plocka bort dem från sin lista, något jag hittills aldrig har behövt göra. Däremot har någon försvunnit från min lilla lista och det beror nog inte på att jag har varit särskilt påträngande utan i stället på tekniskt strul.

Men de där personerna med sin ofta indiska brytning drabbas sannerligen aldrig av något tekniskt strul. I och för sig skulle det inte sitta helt fel att få träna sin engelska då och då, men hur många sylar i vintervädret får man chansen till, när de sätter i gång. Min fasta telefon ligger numera ”nere”. Inga samtal tas emot den vägen utan jag konstaterar själv de fel som dyker upp på min dator och bryr mig inte om att någon från andra sidan jorden anser sig ha konstaterat att jag har ett fel på den, innan jag själv har uppfattat det.

Adobe och password

Med tanke på att någon kommit över en massa passwords hos Adobe (400 000 svenskar ska vara drabbade) så blev jag lite orolig. I och för sig har jag inte fått något meddelande från Adobe om att jag bör byta password (en del ska ha fått en sådan uppmaning) men tänkte att det kan väl vara dags att göra det innan något händer för min del. Så i går gjorde jag ett försök att byta på Adobekontot men inte sjutton hittade jag var man skulle byta. Det är ju så typiskt i detta teknikens förlovade tidevarv att man nästan måste vara expert på tekniken för att begripa hur man byter password.

Efter att ha grunnat hela natten (jag förmodar i alla fall att jag gjorde det medan jag sov) gav jag mig på förmiddagen åter ut i cyberrymden och kom till Göteborgs-Posten av alla ställen. Där fann jag en länk och kunde till sist byta password. Om det sedan fungerar vet jag givetvis inte, men det märker jag antagligen så småningom. I alla fall om det inte fungerar. Såg sedan till att byta på mitt Microsoftkonto också, men då behövde jag inte fråga Göteborgs-Posten.

Jag är egentligen inte så orolig för det där med password för jag har i de flesta fall olika sådana och särskilt där jag vill känna en viss säkerhet. Men när de på Rapport i går intervjuade en man om han hade olika passwords på sina konton och fick svaret att det hade han, så kom följdfrågan om han kom ihåg dem. Det gjorde han! Han måste ha ett kolossalt gott minne eller få konton för jag skulle då verkligen inte komma ihåg alla mina passwords. Jag har en hel påse med sådana.

Till detta anknyter jag med ett foto från cyberrymden – i alla fall en liten del av den – där solen just håller på att gå ned över Gulf of Thailand i södra Vietnam. Den kvällen funderade jag inte det minsta över något password trots att det gick att sända mail från lobbyn, vilket jag också gjorde. Jag hade dagen innan köpt fem Saigon Beer Lager för 70 000 i en ”butik” på andra sidan gatan och dem kunde jag avnjuta (inte alla på en gång!) på verandan till min bungalow varifrån fotot är taget. Det skulle inte kännas helt fel att vara där nu, särskilt som fotot är taget i november och temperaturen i och ovanför vattnet var perfekt.