Här hinner jag inte mer än vända ryggen till så krossas mitt hjärta och min stolthet sjunker ned under skosulorna på grund av S.E. i Lyckeby. Jag trodde – egentligen var jag naturligtvis säker på det – att jag var den ende som tillhandahöll leopardsnigel. Hade redan börjat måla upp ett par skyltar om mitt eget lilla zoo för att öka på inkomsterna, så nu sitter jag här och vet inte ens om jag ska ha råd att köra en sväng nedåt Blekinge som jag hade tänkt mig.
Och vad konstaterar jag? S.E. gillar dem inte ens utan anser dem vara ”superäckliga”, samtidigt som jag i rena glädjen springer omkring med full kamerautrustning för att porträttera dem. Och inte nog med det! Hon skryter över att hon dessutom har mördarsniglar på tomten, något jag inte har. Ännu. Men om jag kommer till Blekinge någon gång kanske jag ska ta med mig hem en påse med mördarsniglar för att glädja grannarna häromkring.
Däremot har jag varaner som vaktar mina rabarber och de är till och med betydligt större än leopardsniglarna. Eftersom jag inte lyckats få något bra foto på dem i trädgården – de är kolossalt skygga – så bifogar jag ett foto jag tog vid ett besök på Borneo, men det måste väl gå lika bra. Det är nämligen precis samma sort som jag har vid rabarbern, eftersom jag smugglade med mig ett litet exemplar, vilket mamman som syns på fotot inte alls gillade.
🙂 🙂 🙂
erlandlevi 